Diabetes - det ni kanske inte trodde?
Varför finns du? Varför blev jag drabbad? Varför blev just min lillasyster drabbad? Varför blir folk drabbade överhuvudtaget? Jag hatar dig. Jag hatar att du exicterar, jag hatar att du ibland tar en del av mitt liv. Jag hatar att du försöker styra över mig. Jag hatar att du tog en del av min barndom av mig. Jag hatar att du gjorde så jag var tvungen att växa upp snabbare än vad jag skulle. När man är 9 år gammal så ska man väl leka med dockor och njuta av sin barndom, inte kontrollera sig själv hela tiden, och sticka hål på sig själv. Det är helt jävla sjukt hur mycket hat jag känner för dig ibland. Och det som även är så sjukt och puckat är folk runt omkring som tror sig veta så jäkla mycket. "Men du åt väl för mycket socker? Det är väl bara att ta sina sprutor, och allt är som vanligt sen?". Fuck that! Ni har inte känt på verklighet, min verklighet. Innan du ens tänker på att yttra dig om diabetes och vad det beror på så ska du kolla upp skillnaderna på typ 1 och 2 diabetes. Det är en jävla skillnad kan jag lova dig! Självklart så kan vissa som har typ 2 inte rå för det, men större del av de drabbade har orsakat det själv. Men det finns även människor som ärvt det från tidigare släktingar etc. Men JAG och alla andra typ 1: or vi hade INGET val. Vi hade inte gjort något för att orsaka detta helvete. Vi blev dem drabbade, dem drabbade som inte visste vad det berodde på. Vi blev dem som fick ta alla dessa fördomar. Vi blev dem uttittade, dem som folk pratade om. När jag tänker tillbaka på hur min barndom var sen jag fick diabetes så vill jag bara nita alla jävlar som trodde att man var ute efter uppmärksamhet. Uppmärksamhet över vad? Att jag får sticka hål på min kropp varje dag, att jag måste vara så jäkla uppmärksam över mina blodsocker då jag till och med kan hamna i koma om det inte ligger rätt till? Att jag kanske inte kunde vara med på gymnastiken för att jag hade lågt blodsocker, att jag kanske fick extra mat i skolan för att jag måste ha en jämn blodsocker nivå då det var soppa? Gör en sån stor grej av sånna små saker, bara för att man var ute efter "uppmärksamhet". Jag blir helt ärligt förbannad när jag tänker tillbaka på allt sådant. Och jag har växt så jäkla mycket som person sedan jag fick diagnosen. Det var både tur i oturen att det hände, för jag tror att jag aldrig skulle varit så här "mogen" som jag är idag utan diabetesen. Den gav mig ett dilemma i livet kan man nästan säga. Men hade jag chansen att bli frisk och operera mig eller något dylikt, jag skulle gjort det - på ett stående ben. Ta er en funderare nu och försök att sätta er i min situation, och alla andra diabetikers så klart. Och döm aldrig någon utan att ta reda på ordentlig fakta först. OVER AND OUT!
